Rocky på TV! - detta skrevs i lördags natt...
Sitter framför dumburken och ser Rocky. Tommy och Elias sover sen flera timmar. Fredrik sitter vid datorn och spelar. Jag går inte och lägger mig - VARFÖR? JO - jag sitter med fotoalbum i handen och grinar. Är nostalgisk! Tänker tillbaka på tiden när Elias precis hade plockats ur mig. Han var så liten och världens sötaste bebis! Varför går tiden sååååå fort? Kan inte fatta att han blir två till sommaren, han går på dagis, han GÅR, klarar sig mer och mer själv för varje dag som går. Vart tog tiden vägen?
En fråga som jag funderat mkt över är: när kommer nummer TVÅ? Om det nu kommer ngn, det vet man ju inte. Känner inte ngt stort behov av det just nu MEN jag har inget emot att vara gravid en gång till. Skulle gärna gå omkring med magen i vädret en eller några gånger till. Samtidigt känns det som att jag vill lägga allt fokus på Elias, det är så kort tid som han är så liten och han suger verkligen musten ur mig. Nåja - måste ju först och främst övertala Tommy om att vi kanske måste skaffa ett barn till. Han svar bli NEJ inte en gång till, det vet jag. Han har ju TRE. Kan förstå honom men samtidigt så kan jag inte. Barn är en gåva, ngt man får låna en kort tid. Ser ju bara på alla bilder av Elias när han var liten, vägde bara dryga 4 kilo och nu väger han 14.
Åter till nostalgin - Elias var så söt som liten bebis. Han är givetvis fortfarande söt MEN hans små läten när han var liten, när han var hungrig. När han inte ville ligga i sin säng. Han ville alltid sova på mig eller Tommy, mest mig :) Hans första leende - då jag smälte. Hans första mamma. Första stegen! Krälandet på golvet. Han hatade att åka bil när han var liten - han skrek hela tiden. Kräktes gjorde han jämt och överallt. IDAG - gåspringer han hela tiden, pratar för fullt - hela tiden, älskar att fika, visar känslor - skrattar och gråter, blir arg och ledsen, busar, charmar allt och alla, skottar snö, hänger tvätt, borstar tänderna med tandkräm - fattar NI med tandkräm, visar när han vill ngt, kommer fram och säger bupp (upp) och det bara för att pussas, blir överlycklig när det är bompa på TV, gillar när det händer sakerNu flödar verkligen tårarna, måste sluta. Ska titta lite till och sedan gå och sova.
Hoppas ni får uppleva känslan av att vara mamma, förälder överlag. Alldeles underbart! Många glada minnen och för oss är vi bara i början om än det känns som att han är såååå stor.
TACK ELIAS för att du valde mig som mamma!
En fråga som jag funderat mkt över är: när kommer nummer TVÅ? Om det nu kommer ngn, det vet man ju inte. Känner inte ngt stort behov av det just nu MEN jag har inget emot att vara gravid en gång till. Skulle gärna gå omkring med magen i vädret en eller några gånger till. Samtidigt känns det som att jag vill lägga allt fokus på Elias, det är så kort tid som han är så liten och han suger verkligen musten ur mig. Nåja - måste ju först och främst övertala Tommy om att vi kanske måste skaffa ett barn till. Han svar bli NEJ inte en gång till, det vet jag. Han har ju TRE. Kan förstå honom men samtidigt så kan jag inte. Barn är en gåva, ngt man får låna en kort tid. Ser ju bara på alla bilder av Elias när han var liten, vägde bara dryga 4 kilo och nu väger han 14.
Åter till nostalgin - Elias var så söt som liten bebis. Han är givetvis fortfarande söt MEN hans små läten när han var liten, när han var hungrig. När han inte ville ligga i sin säng. Han ville alltid sova på mig eller Tommy, mest mig :) Hans första leende - då jag smälte. Hans första mamma. Första stegen! Krälandet på golvet. Han hatade att åka bil när han var liten - han skrek hela tiden. Kräktes gjorde han jämt och överallt. IDAG - gåspringer han hela tiden, pratar för fullt - hela tiden, älskar att fika, visar känslor - skrattar och gråter, blir arg och ledsen, busar, charmar allt och alla, skottar snö, hänger tvätt, borstar tänderna med tandkräm - fattar NI med tandkräm, visar när han vill ngt, kommer fram och säger bupp (upp) och det bara för att pussas, blir överlycklig när det är bompa på TV, gillar när det händer sakerNu flödar verkligen tårarna, måste sluta. Ska titta lite till och sedan gå och sova.
Hoppas ni får uppleva känslan av att vara mamma, förälder överlag. Alldeles underbart! Många glada minnen och för oss är vi bara i början om än det känns som att han är såååå stor.
TACK ELIAS för att du valde mig som mamma!
Kommentarer
Trackback