Förlossningen...
... var en upplevelse och alla upplever saker på olika sätt. Hade inte hunnit tänka så mkt på förlossningen, det jag hade funderat på var hur ont det skulle göra. Fick höra av många att det gör inte så ont som man tror... En arbetskamrat talde om för mig i förväg hur ont det skulle göra och det var BRA. Så här gick det då till:
Vattnet gick på torsdagen den 7/7. Vi var hemma hos min svärmor, eftersom hon fyllde år. Var på toa och pinkade, när jag sedan hade dragit upp trosorna så började det rinna vatten efter benet. Jag ropade genast på sambon att han skulle komma. Tyckte det var oerhört pinsamt att jag pinkat på mig hemma hos hans mamma. För det var vad jag trodde och när jag sade det till sambon, tittade han på mig och sade att det var vattnet som gick. Trodde att han i en sådan situation skulle bli kolugn men icket. Han blev lite uppstrssad och började ropa på sin mamma. Vilket var oerhört skämmigt! Det bara rann efter benen och plaskade på toagolvet... Fick hoppa in i duschen och ta av mig trosorna och låna ett par av svärmor. Ringde förlossningen som sade att vi skulle komma in. De var oerhört trevliga och vänliga. Vattnet gick omkring 16-tiden och vid 18,30 var vi på förlossningen.
Där kopplade de på en CTG-kruva för att kolla så att barnet mådde bra, bebben mådde oerhört bra. Fick åka hem för att återvända på fredagen vid 18-tiden. Under fredagen gick jag en massa i trapporna och promenerade mkt! Hade inte en tillstymmelse till värkar... När vi kom in på fredagen så togs en massa prover, fråga inte vad, och CTG-kurva gjordes. Bebbben mådde fortfarande bra! Fick åka hem återigen, för att komma tillbaka på lördagsmorgonen vid 8-tiden. Jag kommer ihåg att jag sov dåligt den natten, åskan gick i omkring EN timme.
När vi kom in på lördagen så kollade CTG och provsvaren gicks igenom. Vid 11-tiden beslutades det att jag skulle sättas igång. Det innebar att jag fick ett dropp som skulle stimulera värkarna. Efter drygt en halvtimma började jag få mensvärk. De ökade droppet och sedan gjorde de en undersökning, jag var öppen 2 HELA cm ( för att kunna föda ett barn ska man vara öppen 10 cm) - då kändes bebben långt borta. Fick dropp hela dagen, ända fram till 24,00. Då kollade de igen om jag öppnat mig ngt och det var bara 2 cm. Fick en spruta för att kunna sova och sambon åkte hem!
Vaknade 7,30 på söndagen och hade inte ongt ngnstans. Började fundera om bebben verkligen skulle komm ut... Sambon kom och droppet drogs igång igen. Fick även en ballong som skulle göra att jag öppnade mig mera... DEt gjorde så fruktansvärt ont! Ballongen släppte efter ett par timmar och värkarna började komma igång på allvar. Vid 14,30 hade jag så oerhört ont att jag knappt kunde stå upp och barnmorskan började diskutera vilken bedövning jag var intresserad av - då börjar jag frysa! Barnmosrkan tar tempen och den visar 39,8, jag blev förvånad! Är en ganska lågtempad person och brukar inte kunna stå på benen när jag har över 38 i feber... CTG-kurvan visade att bebbens hjärtslag ökade och sambon började bli oerhört nervös. Jag fattade ingenting. Barnmorskan såg mig i ögonen och sade att bebben skulle snittas ut. Jag talade då om för henne att hon kunde gå till grannen eftersom jag planerade att föda detta barn på "rätt" sätt. Hjärtslagen på bebben ökade än mer och barnmosrkan ringde och sa KOM HIT NU! Doktorn kom in och de beslutade om att jag skulle snittas akut. Då blev jag nervös! Såg på sambon att han var otroligt uppjagad och pratade med läkaren om att det måste gå fort... Tidsbegreppet förlorade jag där och då men jag vet att bebben kom ut 16,45. Jag fick ryggmärsbedövning och var vaken. När bebben plockades ut hördes ingenting, barnmorskan kom och visade upp honom och jag säger då: titta hon har en snopp. Sambon går ut med bebben och mig häftar dem ihop, blir sedan skjutsad till uppvaket.
Sambon kommer dit efter en stund och vi gråter av lycka ihop. Han hade med sig kameran så att jag fick se bilder av prinsen! Bebben skrevs in på avd 56, eftersom han hade 39,9 i feber när han föddes...
Allt gick bra! Det blev inte som jag tänkt mig MEN det gick bra! Jag klarar definitivt mer än vad jag tror. Utan sambon hade jag nog haft en jobbigare förlossning - han var ett stort stöd! Det är svårt att sätta ord på själva förlossningen MEN alla upplever olika.
Vi fick ligga kvar i drygt en vecka på sjukhuset, eftersom bebben var sjuk. Han piggade på sig eftersom och var helt frisk när vi skrevs ut.
Jag kan tyvärr inte säga att det var rosaskimrande när jag fick hålla i honom för första gången eftersom jag fortfarande var drogad MEN han var och är den sötaste bebben som finns!
TUSEN TACK till ALLA inblandade!!!
Vattnet gick på torsdagen den 7/7. Vi var hemma hos min svärmor, eftersom hon fyllde år. Var på toa och pinkade, när jag sedan hade dragit upp trosorna så började det rinna vatten efter benet. Jag ropade genast på sambon att han skulle komma. Tyckte det var oerhört pinsamt att jag pinkat på mig hemma hos hans mamma. För det var vad jag trodde och när jag sade det till sambon, tittade han på mig och sade att det var vattnet som gick. Trodde att han i en sådan situation skulle bli kolugn men icket. Han blev lite uppstrssad och började ropa på sin mamma. Vilket var oerhört skämmigt! Det bara rann efter benen och plaskade på toagolvet... Fick hoppa in i duschen och ta av mig trosorna och låna ett par av svärmor. Ringde förlossningen som sade att vi skulle komma in. De var oerhört trevliga och vänliga. Vattnet gick omkring 16-tiden och vid 18,30 var vi på förlossningen.
Där kopplade de på en CTG-kruva för att kolla så att barnet mådde bra, bebben mådde oerhört bra. Fick åka hem för att återvända på fredagen vid 18-tiden. Under fredagen gick jag en massa i trapporna och promenerade mkt! Hade inte en tillstymmelse till värkar... När vi kom in på fredagen så togs en massa prover, fråga inte vad, och CTG-kurva gjordes. Bebbben mådde fortfarande bra! Fick åka hem återigen, för att komma tillbaka på lördagsmorgonen vid 8-tiden. Jag kommer ihåg att jag sov dåligt den natten, åskan gick i omkring EN timme.
När vi kom in på lördagen så kollade CTG och provsvaren gicks igenom. Vid 11-tiden beslutades det att jag skulle sättas igång. Det innebar att jag fick ett dropp som skulle stimulera värkarna. Efter drygt en halvtimma började jag få mensvärk. De ökade droppet och sedan gjorde de en undersökning, jag var öppen 2 HELA cm ( för att kunna föda ett barn ska man vara öppen 10 cm) - då kändes bebben långt borta. Fick dropp hela dagen, ända fram till 24,00. Då kollade de igen om jag öppnat mig ngt och det var bara 2 cm. Fick en spruta för att kunna sova och sambon åkte hem!
Vaknade 7,30 på söndagen och hade inte ongt ngnstans. Började fundera om bebben verkligen skulle komm ut... Sambon kom och droppet drogs igång igen. Fick även en ballong som skulle göra att jag öppnade mig mera... DEt gjorde så fruktansvärt ont! Ballongen släppte efter ett par timmar och värkarna började komma igång på allvar. Vid 14,30 hade jag så oerhört ont att jag knappt kunde stå upp och barnmorskan började diskutera vilken bedövning jag var intresserad av - då börjar jag frysa! Barnmosrkan tar tempen och den visar 39,8, jag blev förvånad! Är en ganska lågtempad person och brukar inte kunna stå på benen när jag har över 38 i feber... CTG-kurvan visade att bebbens hjärtslag ökade och sambon började bli oerhört nervös. Jag fattade ingenting. Barnmorskan såg mig i ögonen och sade att bebben skulle snittas ut. Jag talade då om för henne att hon kunde gå till grannen eftersom jag planerade att föda detta barn på "rätt" sätt. Hjärtslagen på bebben ökade än mer och barnmosrkan ringde och sa KOM HIT NU! Doktorn kom in och de beslutade om att jag skulle snittas akut. Då blev jag nervös! Såg på sambon att han var otroligt uppjagad och pratade med läkaren om att det måste gå fort... Tidsbegreppet förlorade jag där och då men jag vet att bebben kom ut 16,45. Jag fick ryggmärsbedövning och var vaken. När bebben plockades ut hördes ingenting, barnmorskan kom och visade upp honom och jag säger då: titta hon har en snopp. Sambon går ut med bebben och mig häftar dem ihop, blir sedan skjutsad till uppvaket.
Sambon kommer dit efter en stund och vi gråter av lycka ihop. Han hade med sig kameran så att jag fick se bilder av prinsen! Bebben skrevs in på avd 56, eftersom han hade 39,9 i feber när han föddes...
Allt gick bra! Det blev inte som jag tänkt mig MEN det gick bra! Jag klarar definitivt mer än vad jag tror. Utan sambon hade jag nog haft en jobbigare förlossning - han var ett stort stöd! Det är svårt att sätta ord på själva förlossningen MEN alla upplever olika.
Vi fick ligga kvar i drygt en vecka på sjukhuset, eftersom bebben var sjuk. Han piggade på sig eftersom och var helt frisk när vi skrevs ut.
Jag kan tyvärr inte säga att det var rosaskimrande när jag fick hålla i honom för första gången eftersom jag fortfarande var drogad MEN han var och är den sötaste bebben som finns!
TUSEN TACK till ALLA inblandade!!!
Kommentarer
Trackback