Att vara mamma!
Det är häftigt må jag säga. Första tre månaderna när bebben skrek, hade vi gissningslekar om varför han skrek. Blöt blöja, hungrig osv. Nu är det som en annan värld. Äntligen har vi knäckt koden! Nu förstår vi varför han skriker och det kan jag tala om är hur bra som helst. Nu behöver man inte panikspringa varenda gång bebben öppnar truten. Jag väntar en stund och hör efter... Perfekt! Detär ju inte så ofta bebben är i ett annat rum men ändå.
När sambon är hemma och håller i bebben och jag går förbi och bebben sträcker ut armarna mot mig, då är jag världens lyckligaste! Kan ni fatta en liten bebbe som är helt beroende av oss, föräldrar, visar klart och tydligt att han vill vara i mammas famn. Hoppas att alla som vill får uppleva denna känsla. Det är oerhört svårt att sätta ord på!
Bebben blir sex månader om ett par dagar och jag kan säga att jag förstår varför folk skaffar fler bebisar. Tiden rinner bara iväg! Det känns som att det var igår vi kom hem från BB. Tänk hur det ska vara när bebben är 15 år. Kan man fortfarande kalla honom för bebben då? Sambon är hemskt munter när jag pratar om fler barn. Han kan inte vänta på att skaffa fler barn! Han tkr att TRE inte alls är tillräckligt utan vill ha en hel bunt. Jag fick tjata mig till bebben, undrar just hur det ska gå med nästa. Hade tänkt att jag skulle få en liten bebbelina... Ska fundera på det!
Det som är nytt på bebbefronten är att han sitter själv nu. Ibland får han naturligtvis slagsida men han är riktigt stabil. Han vill inte ligga på mage på golvet och han vill inte vara i sin lära-gå-bil. Han ska sitta eller stå! Vad gör jag nu? För ni ska inte tro att bebben roar sig själv många minuter under dagen - NÄE - han ska vara i famn, så att han ser omvärlden. Jag tkr att det är ganska mysigt men känner i axlarna att han börjar bli hanska tung. Vägde sist hos barnmorskan 9,3 kg... MEN jag ska inte klaga tiden är så kort när han är liten.
Sambons lillebror blev pappa igår - gå in och titta på bebbisar så får ni se.
När sambon är hemma och håller i bebben och jag går förbi och bebben sträcker ut armarna mot mig, då är jag världens lyckligaste! Kan ni fatta en liten bebbe som är helt beroende av oss, föräldrar, visar klart och tydligt att han vill vara i mammas famn. Hoppas att alla som vill får uppleva denna känsla. Det är oerhört svårt att sätta ord på!
Bebben blir sex månader om ett par dagar och jag kan säga att jag förstår varför folk skaffar fler bebisar. Tiden rinner bara iväg! Det känns som att det var igår vi kom hem från BB. Tänk hur det ska vara när bebben är 15 år. Kan man fortfarande kalla honom för bebben då? Sambon är hemskt munter när jag pratar om fler barn. Han kan inte vänta på att skaffa fler barn! Han tkr att TRE inte alls är tillräckligt utan vill ha en hel bunt. Jag fick tjata mig till bebben, undrar just hur det ska gå med nästa. Hade tänkt att jag skulle få en liten bebbelina... Ska fundera på det!
Det som är nytt på bebbefronten är att han sitter själv nu. Ibland får han naturligtvis slagsida men han är riktigt stabil. Han vill inte ligga på mage på golvet och han vill inte vara i sin lära-gå-bil. Han ska sitta eller stå! Vad gör jag nu? För ni ska inte tro att bebben roar sig själv många minuter under dagen - NÄE - han ska vara i famn, så att han ser omvärlden. Jag tkr att det är ganska mysigt men känner i axlarna att han börjar bli hanska tung. Vägde sist hos barnmorskan 9,3 kg... MEN jag ska inte klaga tiden är så kort när han är liten.
Sambons lillebror blev pappa igår - gå in och titta på bebbisar så får ni se.
Kommentarer
Trackback